29.4.15

How to be Parisian



Bästa boken. Hur man blir parisisk. Ännu bättre: How to be Parisian wherever you are. När jag läste boken fick jag en känsla av att en "parisisk" är väldigt personlig. Allt jag skriver är väldigt välment. Men den typiska finländaren, svenskan, ja den typiska européen, är lite tråkig. Sådär stereotypiskt sett. Man har sina blåa farmarbyxor (haha), en vit tröja och vita sneakers. Lite tråkig. Ja. Precis som även jag är......

Men i Paris. Ah. Där får man vara vem man vill. Man har lite utsvängda byxor, detaljer från lopptorg och andra marknader, råddigt hår, pannlugg så lång att man inte längre kan se, lägenheter som är lite dekadenta, kanske någon sliten spegelpanel på någon vägg, en spegel i guldramar där man stuckit in diverse olika bilder och lappar mellan spegeln och ramen. Som en påminnelse varje gång man speglar sig. En påminnelse i form av en biobiljett, en fusklapp i skolan och ett foto man fick av en kompis. I köket äter man grönsaker från alla världens hörn, en tom vinflaska står på bordet och det uppdruckna glaset där intill. Väggarna kantas av ekologiska förpackningar med nötter, örter och annat trevligt. Plånboken är en gammal lädergrej med ett sådant lås man har på gamla sminkväskor. Sättet den här parisaren tänker: "jag tror jag tar en promenad bland träden och dricker en kopp latte i parken". I stället för: "fifän vad bråttom jag har, orkar inte äta något eller njuta heller". Jag vill vara en parisare. Mentalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar