Det där om mycket pengar

Alla människor verkar vilja ha mycket pengar. "Jag vill bli rik", "sedan om jag vinner en miljon kan jag göra vad som helst", "jag blir lycklig av pengar" är meningar jag hört för många gånger. Ni vet. Rumban som är en rad med lögner man intalar sig själv. Folk verkar verkligen tro att pengar är lösningen på allt. Att man kan köpa sig lycklig, att man skall leva dyrt för att vara något, yadayada. Men hörni, så är det inte.

Jag har på sistone slängt bort alldeles för mycket pengar. Jag var i Paris, åt ute hela tiden, köpte en Bigbus-biljett (29 €) bara för att få åka runt i staden en timme (kunde likaväl ha betalat någon euro för en vanlig buss), köpte souvenirer m.m. Jag slängde bort pengar. Då jag kom hem gick jag till S-market och köpte saker att fylla mitt skafferi med för femtio euro. Sedan köpte vi med mannen lite kläder från en nätbutik där 104 euro var min andel. Fy f..

Ju mer jag tänker på detta vill jag spy. Om jag inte kan hantera pengar idag, hur skall jag någonsin kunna leva ett någorlunda bra liv och försörja min familj? Hur skall jag kunna ha barn om jag inte kan behärska mig själv? Huuuur?! Så jag insåg då att jag måste sluta. Om jag idag lever över mina tillgångar måste jag betala för det resten av mitt liv. Jag kan inte äta ute bara för att det är fint, om jag inte har råd. Jag kan inte köpa kläder bara för att. Jag kan inte köpa resor till olika länder hela tiden (har varit på tre resor sedan november). Jag kan helt enkelt inte fortsätta såhär. Jag blir olycklig av att veta att jag är så här ansvarslös.

Om man inte kan hantera sina pengar har det ingen skillnad hur rik man är. Jag bor gratis och kunde därför hypotetiskt sett förtjäna 1000 euro i månaden utan problem, vilket vissa tycker är lite. Men om jag bara använder t.ex. 400 av det har jag kvar 600 euro. Någon annan kanske förtjänar 2000 euro i månaden, varav 500 går till hyra och ytterligare 1000 till mat, nöjen, kläder, prylar osv. Då är jag ju kvar med 600 euro medan den rikare (?) personen endast har 500. Förstår ni min poäng här? Det är ingen skillnad hur mycket man får in, om man slösar bort största delen av det.

För att göra något vettigt av mina pengar, har jag fattat beslutet att skapa ett konto för framtiden. Ett konto jag inte ens kan se, så jag helt enkelt inte bara kan använda det. Ett konto som heter "då jag har egna barn" och det kontot skall fyllas med alla extra slantar som blir över då jag köper med kontant, stora delar av mina inkomster och ja, allt extra jag har. Dessutom skall jag hädanefter spara ihop pengar då jag behöver köpa något. Nu t.ex. är jag i behov av ett soffbord. Egentligen har jag inte råd. Därför tänkte jag att jag skall lägga undan t.ex. pantflaskpengar i en burk så länge det behövs tills jag har kanske 200 euro där. Då har jag ju sparat ihop pengar till mitt soffbord istället för att slösa bort de pengar jag haft från tidigare. Get it?

Jag hoppas många andra också skulle förstå vad jag vill säga. Vi lever över våra tillgångar eftersom vi tror att den rika livsstilen gör oss lycklig. Man kan leva billigt och ändå lyxigt. Men framförallt tycker jag att man inte i det långa loppet blir lycklig då man slösar bort pengar, fastän det i stunden känns bra. Jag mår ofta illa då jag köper saker eftersom jag vet att jag inte borde. Ändå gör jag det. Till slut inser jag att jag ju måste leva riktigt knapert hädanefter.

Nåväl, klockan är bara elva och nu skall jag snart dra iväg på lunch med en gammal vän för att sedan träna lite och göra det jag nyss förklarat: lära mig hantera pengar.

Något jag insett då det kommer till inredning och pengar är att jag kan be ifall mina föräldrar vill skänka bort något. Gamla krukor, möbler, tallrikar.. vad som helst. De har så mycket av allting att de mer än gärna ger bort. Det är mao en tjänst för både mig och dem - de får mer utrymme och jag får gratis något som annars kunde kosta flera tior. Jag tycker vi oftare borde utnyttja "bytesaffärer" istället för att köpa.