11.2.15

Ångesten om att inte veta vad jag skall bli

Jag vet att "alla" andra har samma problem. Förutom de där vissa, som är lyckligt lottade och har på det klara vad de skall studera till, vad de vill jobba med, vilken lön de vill ha, m.m. En gång i tiden ville jag bli författare (modersmål va det bästa ämnet i hela världen och att skriva sagor, som aldrig fick ett slut, var min favorithobby), en annan gång tandläkare, en tredje gång filmmakare, en fjärde gång professionell bloggare osv. Jag har haft väldigt många olika planer. Har även funderat på att öppna en egen butik. Ja, "utbudet" har varit brett. Jag har verkligen haft stora drömmar och många. Men just nu står jag här, inskriven på Åbo Akademi men utan att studera, och jobbar lite då och då... utan att ha någon som helst aning om vad jag skall bli.

Jag har förut alltid suckat för mig själv då människor varit sååå ledsna över att de inte vet vad de vill bli. Jag har till och med tänkt: "vad har det för skillnad, man kan ju jobba i någon kassa bara, så länge man får lön". Men nu i dagens läge har jag börjat förstå i vilket mörker personerna faktiskt befann sig i. Man trevar fram i mörkret utan att veta vart. Det känns bara lönlöst och som att man står stilla. Frustrationen är så enorm att den tar över min vardag. Jag tänker varje dag på framtiden. Jag går varje dag igenom min lista av potentiella yrken men så tar orken slut och hjärtklappningarna över. Visst kan man jobba vid en kassa bara för att få lön, menar inte att trycka ner på dem som gör det. Men för mig är det inte något jag vill göra och dessutom är det ju inte egentligen lönen som skall motivera en. Man skall göra det man brinner för, det som ger en någon slags flow. Man skall njuta av att jobba och man skall älska att inte ha semester. Aldrig bara nöja sig med första jobbet man får utan verkligen följa sina drömmar.

Men vad om man inte har några drömmar?

Just nu är jag kraftlös och nedstämd. Jag studerar inte, jag jobbar väldigt lite och jag är allmänt sett i en av de jobbigaste situationerna någonsin. Jag har gått igenom de jobbigaste sakerna någonsin det senaste året och det har verkligen tärt på själen. Låter löjligt men det är såå sant. Så jag känner en otrolig ångest inför framtiden. Jag vill ha något mysigt kontorsjobb där vi alla är bästisar på kontoret, eller jobba hemifrån med något fantastiskt eller springa runt och träffa folk på möten som en del av jobbet. Det vill jag. Men det svarar ändå inte på vilket yrke det skulle kunna vara.. För jag vet inte. Jag behöver en hjälpande liten spark i baken som kan ta mig ur den här hålan jag bor i. Hålan av ångest.

3 kommentarer:

  1. Åhh Julia, du är absolut inte ensam om dessa känslor. Vad jag tror är att man måste börja någonstans, bara prova något. Skriv ned allt allt du kan tänka dig att göra, alltså allt - även sitta i kassa osv, och fundera sen på vad skulle vara roligast? Vad tror du skulle passa DIG? Det är ju ingen stress att "bli" något heller. Vill du resa? Önskar du att du pluggade mer? Vill du fota mer? Det måste finnas små saker du faktiskt gör/vill göra som inte alla andra gör och kanske kan det en dag utvecklas till en dröm eller drömjobbet. Och grejen är att man behöver liksom inte ha drömmar heller, men det är ju klart att man inte vill gå runt med ångest. Men ångesten kommer väl också för att man känner någon sorts press? Det är svårt det där... Bra att du skriver om det i alla fall, för mig fungerar skrivandet alltid som terapi! Och jag gillar din blogg! :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack va bra svarat:) nog finns det såklart saker jag gillar men känns som att jag inte har någon aning om hur jag kan jobba med det... svårt! Skall göra lite listor och fundera :)

      Radera
  2. oj ja tänkt just skriva precis som Jennifer! börja nånstans :) jag vet själv hur de e att bara stampa på ställe o int veta va man vill. och så håller jag med Jennifer om att man MÅST ju int "bli nånting". man är ju ren massor. du e ju bra på massor och gör en lista fast på dom sakerna och peppa dig själv - så brukar jag ta mig upp ur dåliga perioder. och tänk bara att FAAAN nu ska jag göra det här, och så börjar du nånstans. jag e ju som dig, en typ med stora drömmar men drömmer mest och gör mindre. men jag försöker att sätta upp små delmål för mina drömmar - för att jag har märkt att om jag genast bara ser på det stora målet så a) tröttnar jag fort för att det går så långsamt. b) märker att målet är omöjligt (fastän det int är det, men för att det är så avlägset).
    ett prakexempel: jag vill resa, men nu just kan jag int, så nu jobbar jag bara ihop alla pengar som jag sen ska resa med + att jag researchar allt möjligt om destinationerna. det håller min motivation igång och det känns int lika avlägset.
    men jag tror att människor idag tar alldeles för stor stress och press över vad man "ska bli" och så. jag tror man ska ta fasta på didär små stunderna och möjligheterna och sen kan det utvecklas till något större.
    you can do it :) tänk på vad du vill göra just nu och gör det, sen när du gör det du vill kanske det dyker upp precis det du vill med ditt liv!

    SvaraRadera