25.2.15

Om att idrotta

Tjeeena. Om jag skulle uttala ordet "Tjeeena" högt just nu skulle jag antagligen bara pipa. Är så slut av min dagens träning att jag knappt får orden ens rätt på tangentbordet. Jag skakar som en frusen gris. Har tränat överkroppen idag. Jag gör det aldrig annars vilket jag märker med tanke på hur kaputt jag nu är. Nåväl. Jag tänkte inte bli en inspoträningsblogg men jag vill skriva idag om träning.

Jag började spela handboll då jag var nio år gammal och slutade efter studenten för tre år sedan. Jag var väldigt snabb och stark och fick den stora äran att spela några landskamper också med juniorlandslaget. Det var en fantastisk tid. Jag älskade handboll och var i toppskick ungefär vid 15-18-års ålder. Jag var verkligen smidigare än någonsin.

Foto Viktor Ljungström

Efter studenten slutade jag dock eftersom det tog för mycket tid av mitt liv och motivationen hade börjat gå iväg. I ett halvår bara åt jag och tränade inte alls för att sedan igen komma i mitt livs skick. Jag tränade ungefär fyra gånger i veckan och brände fem kilo fett på några månader, vilket var mycket för en person som ändå inte var överviktig. Men så tappade jag lusten att träna efter kanske fem månader.



Bilder jag tagit på Fabbes Café. Det här åt jag ofta.

Det här var två år sedan. Efter det kom jag inte tillbaka. Jag kunde träna flitigt och äta bra i två veckor men varenda gång jag skulle börja den tredje träningsveckan tappade jag lusten. Det var alltid två veckor. Så där har det hållit på ända fram till januari i år. I två år har jag m.a.o. ätit otroliga mängder kakor och annars också dålig mat flera gånger i veckan, ibland varje dag. Det är väldigt ohälsosamt. Dessutom har jag inte kunnat använda alla kläder eftersom jag inte ryms in i dem. En 380 euros balklänning var tvungen att ställas åt sidan för att jag inte fick dragkedjan fast och jag hade använt den en gång. BRAAAA JULIA och så vidare. Ett par byxor jag köpte för två år sedan då jag ännu tränade, var tänkta att användas samma sommar men jag har inte ännu heller fått dem på mig. Jag har lagt på mig ungefär 7-10 kilogram sedan två år tillbaka. Och med tanke på att jag pga det varit tvungen att köpa nya kläder är jag ganska bitter. För det har bara varit dyrt för mig: alla glasspaket (Ben n Jerry's för sju euro.....) har kostat mig en massa, alla bakelser, allt... och så måste man dessutom köpa nya kläder.

Bitter

Ja. Det här var ännu aktuellt i januari. Jag hade tänkt, på riktigt, börja med en bättre livsstil efter nyåret som alla andra. Men jag blev ordentligt förkyld i tre veckor, vilket är det längsta någonsin, och kunde inte tillåta mig att förlänga det ytterligare. Så i princip hela januari gick åt till att försöka bli frisk. Då jag kom hem från Paris började jag dock träna. Och jag kan meddela att jag nu är inne på min femte (!) träningsvecka vilket jag är sjukt stolt över. För jag har inte tränat fem veckor i rad sedan 2013. Och jag medger nog att jag tränar för att jag vill se bra ut. Det gör vi alla. Och för att jag vill rymmas in i mina gamla kläder. Men idag hände något helt nytt: jag började plötsligt känna att träning verkligen gav mig mer än bara tankar om att en dag se ut som mitt mål. Jag har hittills sprungit kanske tio minuter uppvärmning dessa fem veckor innan träningar, men idag bestämde jag mig för tjugo minuter och jag orkade genom hela joggingen. Sedan gick jag till källaren och körde cirkelträning i 40 minuter. Känslan efteråt var inte: gud vilken kropp jag kommer att få utan jag är ostoppbar! Jag blev så glad, jag tänkte inte endast mer på utseendet då det kom till träning. Någon annan kanske tänker att det här är en mysko sak att bli glad av men jag blev. Otroligt stolt dessutom. Jag kände att träning faktiskt kan bli det jag får min energi av, vilket det ju borde vara. Men hittills har det varit det jag får ångest av för att jag är pressad.

Jag är så nöjd över allt. Återhämntingsmaten blev hemgjord glutenfri tonfiskpizza med trehundra liter ruccola på. GOOOOTT.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar