Jag skrev ju om Åbos dåliga sidor i ett inlägg igår och idag vill jag fortsätta. Det är viktigt att komma ihåg att hur man ser på världen också har att göra med livssituationen. Det här är egentligen bara en reminder till mig själv. Jag drömmer ofta att jag skulle bo i Åbo men att det skulle vara som i New York. Jag har aldrig ens varit i New York men min tanke om platsen är att:
- folk är aktiva café-besökare
- folk joggar mycket i Central Park
- folk är öppna för nya kulturer
- folk har inte fördomar
- man får vara unik eller o-unik - ingen bryr sig
- det finns alltid något som är på G
När man läser det jag just listade inser man ju att man kan elva så i vilken stad som helst. Man måste bara göra det till sitt New York. Jag vet inte hur högt jag är på skalan av att låta löjlig för någon läsare nu men. Haha. Jag är en drömmare, som Ozzy Osbourne.
I mitt förra inlägg skrev jag att man inte uppmuntras att röra sig utomhus under vintern i Åbo. Klart att man till en del uppmuntras - det finns skridskobanor m.m. Men inte på samma sätt som på sommaren. Man skulle absolut kunna göra det. Terrasser med värme och kanske kiosk-stånd här och där var man får köpa varm korv, tavataan torilla-händelser en gång i veckan. Ja sånt. Men man måste ju inte vänta på att staden gör något åt saken. Klär man på sig fem lager byxor och överdelar kan man absolut ha en liten vinterpiknik. Så mitt förra inlägg kanske var lite negativt laddat, men det var mest för att någon skulle höra medborgarnas röst. Grejen med Nyc är väl att staden hela tiden lever. Och visst har de ju kallt och snö på vintern där?! Så det borde Åbo försöka tänka på: det är möjligt att uppmuntra folk ut en vinterkväll.
Jag tycker inte man ska sitta på terass mitt i vintern och använda en energislösande värmare. Varför inte sitta inne istället? Jag får ångest när jag ser värmare utomhus. Det fina med kallt väder är ju att man med gott samvete får sitta inne.
SvaraRadera